Martin Öhlin gjorde ett starkt kval på Ring Knutstorp och kvalade in som femma och bästa BMW. I ett tight första kval blev han sjua och gick vidare till andra kvaldelen dit de åtta snabbaste går. Där fick Martin till ett bra första försök och låg inledningsvis tvåa. Han tappade sen några placeringar till de framhjulsdrivna bilarna men placerade sig femma som bästa bakhjulsdrivna bil.
– Jag är väldigt nöjd med mitt kval, säger Martin. Teamet coachade mig grymt och det här är ett stort steg framåt från Danmark. Det var inte riktigt vad jag tänkte mig innan kvalet men jag har inget emot att överraska mig själv.

Femteplatsen innebär att Martin har innerspåret i starten ner mot kurva 1. Ett viktig utgångslåge i racestarten och Martin ser fram emot racet imorgon.
– Innern är viktig här och det känns bra inför racet. Vi vet att vi är snabba i race och nu har vi skaffat oss ett bra utgångsläge. Det ska bli kul att köra racen imorgon. Vi har fått en skön start på helgen men det är imorgon det gäller, avslutar han.

Resultat topp åtta:
1: Fredrik Ekblom, Volkswagen 1:00.997
2: Richard Rydell, Chevrolet + 0,153
3: Tommy Rustad, Volvo + 0,361
4: Mattias Andersson, Alfa Romeo + 0,417
5; Martin Öhlin, BMW + 0,513
6: Patrik Olsson, Volkswagen + 0,522
7: Johan Sturesson, BMW + 0,635
8: Colin Turkington, BMW + 0,672

Race 1 startar 13.05 imorgon lördag.

Richard Göransson ger sina tankar och tips inför helgen:

I helgen körs det STCC-tävling igen och jag kommer tyvärr inte finnas med på startlinjen efter den stora kraschen förra racet. Men mitt team WestCoast Racing finns representerade och kommer fortsätta pusha Martin Öhlin framåt för att utvecklas under sin premiärsäsong i STCC. Det känns givetvis otroligt konstigt att inte vara med och köra, men jag får ta tillfället att studera STCC från andra sidan. Dator, TV, SMS och vad det nu innebär, men det kan vara nyttigt för att komma med nya ideér hur man kan utveckla konceptet vidare och öka informationskvalitén, flödet och tillgängligheten framöver.

Jag har för övrigt fullt upp med att vila just nu. En kontrollröntgen är planerad av ryggen den 12 maj och sen väntas jag sakta sätta igång med försiktig rehab-träning så jag kan vara fit-for-fight igen när stödkorsetten tas bort i slutet på juli (förhoppningsvis). Dagarna fylls nu mycket i soffan framför TV:n eller med en bok i handen. Jag vill passa på att tacka alla för de fina SMS, email, blommor, paket, godis ja allt vad det nu är. Tack!

Hur kommer det gå i helgen då?

Ja, det är ju en intressant fråga. I min mening imponerade inte direkt någon av de stora internationella ”stjärnorna” under premiären. Visst blev det en pallplats för några av dem, men de var aldrig på riktigt med och slogs om segrarna. Jag tror det kommer bli likadant i helgen . Nu har bilarna fått lite straffvikt och toppbilarna BMW, Cheva och Volvo kör med full viktlåda, dvs +40kg. Det är bara Volkswagen som har -20kg, men de har samma turbotryck som premiären så jag tror de får det tufft att slåss om segrarna trots allt.

PolePosition tror jag Tommy Rustad tar han igen. Volvon är ruggit snabb i kval och Tommy är en etablerad förare i STCC. Tommy är faktiskt just nu min hetaste kanidat till totalsegern i årets STCC.

Det första racet kommer en framhjulsdriven bil att vinna. Om jag måste tippa topp 3 så blir det Rustad, Rydell och Turkington på pallen i nämnd ordning.

Det andra racet kommer nog däremot bli en helt annan historia pga av den omvända startordningen. Här tippar jag Martin Öhlin eller Jan ”Flash” Nilsson som eventuella segrare och de kommer få stå på prispallen ihop med Johan Sturesson, Mattias Andersson eller Fredrik Ekblom. Sturesson leder mästerskapet inför helgen och kommer leda även efter helgens tävlingar.

Helgens STCC-tävlingar på Ring Knutstorp avgörs över fredagen och lördagen. Helgens tidsschema, TV-tider och vikter för de respektive bilarna är:

1225 kilo – BMW 320si E90 [5 & 6 speed SQ-box] 1210 kilo – BMW 320si E90 [5 speed H-box] 1205 kilo – Chevrolet Cruze
1199 kilo – Volvo C30
1190 kilo – SEAT León TFSi
1170 kilo – Alfa Romeo 156
1170 kilo – SEAT León TFSi [Jason Watt] 1150 kilo – Volkswagen Scirocco
1130 kilo – Honda Accord
1120 kilo – BMW 320i E46

Tidsschema – Knutstorp

Fredag 6/5
14.15 Test
16.20 Kval, Q1
16.45 Kval, Q2

Lördag 7/5
09.20 Warm up
12.00 Gridshow
13.05 Race 1
15.35  Race 2

TV-tider – STCC

Viasat Motor
Lördag 7/5
12.30 STCC-studion
13.05 Race 1, STCC
15.25 Race 2, STCC

SVT
Söndag 8/5
15.00  SVT1

WestCoast Racing laddar om. Nu väntar Ring Knutstorp i helgen och Martin Öhlin gör sig redo för en ny utmaning.
– Det är väldigt tråkigt att Richard inte är med, han är en bra mentor för mig för att förstå bilen och det har varit till stor hjälp. Nu ska jag göra det bästa av situationen och jobba hårt för att själv hitta farten. Jag är ensam förare i teamet men jag har full uppbackning, men självklart kommer jag att sakna att inte kunna jämföra mig med Richard.

Det blev inga försäsongstester för Martin på Jyllandsringen utöver en testdag på själva raceveckan. Nu kommer han till Knutstorp, en av teamets favoritbanor och en bana där han under försäsongen kört flera testdagar.
– Nu blir det en bana där jag kört med BMW:n tidigare så jag känner mig mer förberedd nu. Det ska bli kul att köra igen, målet är att ha roligt och försöka göra en så bra helg som möjligt. Vi visade sist att vi har väldigt bra racefart, nu gäller det att få till kvalet ordentligt, avslutar Martin.

Dick Jönsson Wigroth står inför en ny och annorlunda racehelg. Säsongsstarten i Danmark blev dramatisk och jobbig för teamet men fokus är nu på en bra helg på Knutstorp.
– Visst blir det en annorlunda helg för oss, medger Dick. Richard är inte med och vi är ett enbilsteam igen. Vi måste ställa om oss nu och det är lite grann som åter till grunderna. Knutstorp känns som en hemmabana med bra stämning och vi har gäster på plats att ta hand så på alla sätt väldigt annorlunda mot Danmark. Nu ska vi ge Martin rätt förutsättningar, ge honom all vår support och se till att vi får en bra tävlingshelg tillsammans, avslutar Dick.

STCC-helgen inleds på fredag med träning och kval följt av de båda racen på lördagen.

Premiärhelgen i Danmark blev omskakande för WestCoast Racing. Fram till två varv från mål gick allt enligt plan och till och med bättre. Richard Göransson dominerade fullkomligt och nu var det bara två varv säker körning som återstod innan segern, den första för säsongen, var i hamn. Då var olyckan framme och fyrfaldiga STCC-mästaren Richard Göransson och femfaldiga STCC-mästarna WestCoast Racing stod inför en ny och okänd utmaning.
– Det hela var så overkligt, man trycker på bromsen och förväntar sig att det ska ta stopp och nu gick pedalen bara i botten, säger Richard Göransson när han hemma i Örebro en vecka efteråt ser tillbaka på olyckan. Idag mår jag efter omständigheterna väl som det heter men det går upp och ner. Jag har två förstörda ryggkotor med allt vad det innebär så allt man gör smärtar. Smärtan gör att man blir otroligt trött och det är en svår situation att hantera. Jag har ju sedan finalen i Mantorp i höstas laddat och tränat för att ta det femte STCC-guldet och nu är det redan över. Det är väldigt jobbigt.

Olyckan skedde på det näst sista varvet. Richard körde på säkerhet och inbromsningen till första kurvan på Jyllandsringen är enkel. Men bara ett par sekunder senare satt han fast i däcksbarriären. Hastigheten var 87 km/t när han träffade betongmuren
– Missar man sin bromspunkt om så bara med en meter vet man att det kommer bli körigt. Nu gick det i 190 km/t och pedalen gick i botten så när jag väl pumpat upp bromstryck var det redan försent. Jag var utanför spåret i smuts och skräp och med noll grepp. Egentligen är 190 km/t inte särskilt snabbt i en racerbil men när det inte är några marginaler kvar är det plötsligt väldigt snabbt. Platsen det hände på var inte heller den optimala, hade det hänt annanstans på banan hade det bara varit att styra av och parkera, så det är ju rätt sjukt att det hände just här. Det var mycket tankar som hann fara genom huvudet inklusive hela ens liv. Jag hann också tänka att jag skulle slås medvetslös.

Richard tappade aldrig medvetandet. Istället försökte han ta sig ut ur bilen men det försöket tvingades han avbryta.
– Det gjorde så fruktansvärt ont, det går egentligen inte att beskriva. Det kändes som det var någon som stod och körde in ett järnspett i ryggen. Jag fick panik och behövde bara luft, man känner sig väldigt instängd och vill bara ut. Jag ville få av mig hjälmen och jag lyckades lägga mig ner i bilen med huvudet i stolen vilket gjorde att smärtan släppte lite. Man tror ju att man är lite odödlig och så vill man ju vara tuff, det är väl så man fungerar. Vara den som kliver ut ur bilen, vinkar till publiken och går ner till depån för att snacka om nästa race men det slog mig ganska snabbt att det inte skulle bli så.

Richard fick hjälp ut ur bilen som stod begravd i däcksbarriären och in i ambulansen. Han insåg snabbt att det var en ny situation han stod inför.
– Man är så otroligt fokuserad på att tävla, det är det enda man har i huvudet så det tog ett litet tag innan jag förstod situationen. Det slog mig ganska snabbt att det nog inte var läge för att tänka på nästa race just nu, bilen var skrot. Sen slog det mig att det ju faktiskt också gör väldigt ont och att det nog inte är en sådan dum idé att åka till sjukhuset i alla fall.

Han togs till sjukhuset i Århus. Trots en lång karriär var det här första gången Richard varit med om en allvarlig olycka där han själv blivit svårt skadad och många tankar for genom huvudet.
– Det är en situation man är väldigt låst i, förklarar han. Det enda man hoppas på är positiva rapporter. De gjorde en massa olika tester och jag fick rapport efter rapport och jag hoppades bara att varje rapport var positiv. Hjärnan är ok, benen fungerar och så vidare men till slut kom beskedet med ryggskadorna. Då var det ett väldigt tungt och negativt besked och när jag ett dygn senare tog mina första steg och bara klarade av ett par steg kändes det också jobbigt. Varför fungerar det inte som det brukar? Så här efteråt förstår jag ju att jag faktiskt haft en väldig tur som är så vältränad och också haft bra skydd. Det kunde ha blivit mycket värre. Dagarna på sjukhuset var väldigt jobbiga att hantera men jag vill passa på att tacka alla som hörde av sig till mig och teamet. Det har varit omöjligt att hinna svara alla men varje litet meddelande betydde enormt mycket för att hålla motivationen och humöret uppe.

På sjukhuset konstaterade man snabbt frakturer på två ryggkotor och en lång rehabiliteringstid.
– Läkarna har sagt att jag kommer bli fullt återställd men att det kommer att ta tid. Jag ska ha en stödkorsett i tre månader och jag kan inte träna och just nu har jag så ont att det ändå inte är att tänka på. Hur det blir längre fram får bli en diskussion med läkarna, just nu kan jag inte göra så mycket mer än att vila men mitt första mål är att kunna vara med teamet under helgen i Göteborg och det känns som ett viktigt första mål. Just nu kan jag bara ta en dag i taget och låta den närmsta veckan passera och förhoppningsvis börja känna mig normal igen. Det är faktiskt skönt att slippa tänka på racing just nu men det är också väldigt konstigt. Racing har alltid varit en del av mitt liv och nu är plötsligt den vågskålen i livet tom. Nu väntar en ny balansgång och mer tid tillsammans med familjen.

En helt ny situation för Richard Göransson som sedan länge har varit racerförare på heltid med ett liv helt annorlunda mot vad som nu väntar honom den närmsta tiden.
– Som racerförare lever man ju ett väldigt aktivt liv. Det är inte bara träning och tävlingshelger, det är också mycket PR-aktiviteter med sponsorer och träffar med media och allt sådant är åsidosatt just nu. Plötsligt har jag ett väldigt passivt liv och det är också en stor och samtidigt väldigt svår omställning.

Orsaken till olyckan var klar efter ett par dagar och det visade sig vara ett misstag av teamet. Ett bromsbelägg bak lossnade vilket ledde till den fruktansvärda olyckan. Richard var den första som fick veta det.
– Dick var väldigt proffsig och ringde mig direkt på sjukhuset så fort han visste. Som förare vill man veta orsaken och få en förklaring till vad som har hänt, det är väldigt viktigt. Man kan inte låta bli att fundera på om man själv gjort något fel. Jag misstänkte tidigt att det var ett bromsfel och jag och Dick satt på sjukhuset första kvällen och funderade över vad som kunde ha hänt och vi misstänkte båda att det berodde på ett fel med bromsarna. WestCoast Racing är Sveriges bästa team och jag tänkte aldrig tanken att det kunde ha varit ett misstag av teamet som låg bakom.

Richard förklarar att det inte har påverkat hans syn på teamet eller hans förtroende för teamet.
– Jag har fortfarande 100 % förtroende för Dick och hela WestCoast Racing, säger Richard. Så fort de visste orsaken agerade de väldigt proffsigt. Det här är ju inte bara jobbigt för mig, det är jobbigt för alla i teamet och sättet de har skött det här på är imponerande. Det är en situation som är väldigt svår att förbereda sig på men de hanterade den som proffs och det imponerar på mig.

WestCoast Racing beslutade också tidigt att inte ersätta Richard Göransson med någon annan förare i de race han är borta. Ett beslut som Richard tycker känns hedrande.
– Det var deras beslut och jag har full respekt för det. Jag är också väldigt hedrad att de känner att de inte kan ersätta mig och att teamets partners också står bakom det beslutet. Jag är säker på att Dick funderade länge över vad som var bästa beslutet och han är ett proffs. Jag tror de är stolta att ha mig som förare, jag är definitivt stolt att vara förare hos WestCoast Racing.

Framöver väntar vila, rehabilitering och sen förberedelser för en eventuell comeback senare i år. För Richard Göransson finns det bara ett mål med en comeback.
– Varken jag eller WestCoast Racing är med för att bli tvåa, säger han bestämt. Vi är med för att vinna och i år var målet att ta det sista guldet under nuvarande reglementet. Nu blir det inte så och vi får sätta nya mål tillsammans. En sak är säker, jag kommer att komma tillbaka när både jag och teamet känner att vi kan vinna och inte en dag tidigare. Det är en solklar målsättning för oss, i år kan vi inte slåss om mästerskapet men när vi kommer tillbaka så är det för att slåss om racesegrarna som är kvar. Jag har ett långt avtal med teamet och vi ska definitivt vinna igen.

Innan dess är det dock fortsatt vila som väntar och små mål på vägen mot att komma tillbaka som vinnare.
– Först och främst ska jag bara ta det väldigt lugnt den närmsta veckan, vila upp med familjen och börja känna mig normal igen. För tillfället är allting jobbigt att utföra och man blir snabbt trött så jag ska bara fortsätta vila ett tag, ta en dag i taget och inte tänka så mycket racing. Jag kommer att följa STCC nästa helg men det får bli från soffan hemma. Det ska faktiskt bli intressant att för första gången se det från den sidan alla andra ser det. Jag är säker på att jag kommer att ha en hel del synpunkter även på hur det är, avslutar Richard leende.